Maamme

Här striddes våra fäders stridHere fought our fathers, without fear,

Med tanke, svärd och plog,With sword, and plough, and thought.

Här, här, i klar som mulen tid,And here, in clouded times, and clear,

Med lycka hård, med lycka blid,With fortune in their front or rear,

Det finska folkets hjärta slog,Their Finnish hearts have beat, and wrought

Här bars, vad det fördrog.And borne what bear they ought.

Vem täljde väl de striders tal,Who tells, of all the fights, the tale,

Som detta folk bestod,In which this folk withstood,

Då kriget röt från dal till dal,When war did rage from dale to dale,

Då frosten kom med hungerns kval,When frost set in, with hunger’s wail?

Vem mätte allt dess spillda blodWho measured all their pouring blood,

Och allt dess tålamod?And all their patience good?

Och det var här, det blodet flöt,And it was here their blood was shed,

Ja, här för oss det var,For us, here, on this shore;

Och det var här, sin fröjd det njöt,And it was here their joys were bred,

Och det var här, sin suck det göt,Here, that their sighs were heaved and fled,

Det folk, som våra bördor barThat people’s who our burdens bore

Långt före våra dar.Before us, long before.

Här är oss ljuvt, här är oss gott,Here it is sweet and good, we wot,

Här är oss allt beskärt;All, too, is giv’n us here;

Hur ödet kastar än vår lott,However fate may cast our lot,

Ett land, ett fosterland vi fått,A land, a fatherland, we’ve got.

Vad finns på jorden mera värtWill there a thing on earth appear

Att hållas dyrt och kärt?More worthy, to hold dear?

Och här och här är detta land,And here’s, and here’s this fatherland,

vårt öga ser det här;Here every eye it sees;

Vi kunna sträcka ut vår handAnd we can stretch a pointing hand,

Och visa glatt på sjö och strandTo show, with joy, its sea and strand,

Och säga: se det landet där,And say, “Behold this country, this,

Vårt fosterland det är!Our Fatherland it is.”

Och fördes vi att bo i glansAnd if we once were made to rise

Bland guldmoln i det blå,To gold clouds, from below,

Och blev vårt liv en stjärnedans,And if we moved in starry skies,

Där tår ej göts, där suck ej fanns,Where no one weeps, where no one sighs,

Till detta arma land ändåTo this poor lonely country, though,

Vår längtan skulle stå.Our longing hearts would go.

O land, du tusen sjöars land,Oh land, the thousand lakes’ own land,

Där sång och trohet byggt,Of faith, and lay, and glee,

Där livets hav oss gett en strand,Where life’s main sea gave us a strand,

Vår forntids land, vår framtids land,Our fore-time’s land, our future’s land,

Var för din fattigdom ej skyggt,Shy of thy poorness, never be,

Var fritt, var glatt, var tryggt!Be calm, be glad, be free!

Din blomning, sluten än i knopp,Thy blossom, hidden now from sight,

Skall mogna ur sitt tvång;Shall burst its bud ere long.

Se, ur vår kärlek skall gå oppLo! from our love, shall rise aright,

Ditt ljus, din glans, din fröjd, ditt hopp,Thy sun, thy hope, thy joy, thy light,

Och högre klinga skall en gångAnd higher, once, more full and strong,

Vår fosterländska sång.Shall ring Our Country’s song.